Expertbloggen

Expertinlägg: Christina Leifman, Stadsbyggnadschef Sollentuna kommun

Behovet av ett empatiskt ledarskap inom stadsbyggnadsprocessen

Samhället har ett stort behov av ett gott ledarskap inom många branscher för att få verksamheterna att vara både effektiva och bra arbetsplatser att gå till varje morgon för våra medarbetare. Det goda och kloka ledarskapet är, enligt min mening det som har sin bas i empatin för dem som man har omkring sig varje dag och som är beredda att ge av sin dyrbara tid till en arbetsgivare. Man kan hävda att empati är överskattat och inte leder till tillräckligt hög måluppfyllelse men färsk forskning visar på helt andra resultat. Empati skapar trygga organisationer och trygga medarbetare som i sin tur levererar bättre resultat.

Detta är bra besked för oss som ser oss själva som empatiska ledare och ändå har lite dåligt samvete för att vara just detta, att gå runt och vara empatisk kan i mångas ögon framstå som att man inte är en person som är tillräckligt resultatinriktad och som någon som kan ha svårt att driva en organisation framåt. Jag tror att det är precis tvärtom, när man har empatin som ledstjärna för sitt ledarskap har man de bästa av förutsättningar för att skapa de nödvändiga  gemensamma målbilderna  för sin verksamhet. Gemensamma målbilder är av avgörande betydelse för en organisation som strävar efter effektivitet och för projekt där framdriften är avgörande för projektets fortlevnad.  

Nu är just empati inte någonting man kan lära sig, det finns inga universitetspoäng att sätta på CV eller någon snabbkurs man kan ta. Det är en naturlig egenskap som finns där eller inte. Till en viss nivå kan man skaffa sig ett upplärt beteende men en ¨fejk empatiker¨ går alltid att känna igen. Vad består då det empatiska ledarskapet av? Är empati samma sak som att alla alltid får som de vill? Om man har en empatisk chef, får man då jobba med de projekt som man själv bedömer som roligast och viktigast?

Jag vill börja denna diskussion med att slå fast att så är det inte alls. Ingen organisation kan överleva om alla får göra vad de själva vill och tycker är kul. Men det empatiska ledarskapet lägger en bra grund för att våga prioritera och få medarbetare att acceptera nödvändiga prioriteringar. En av de största utmaningarna inom stadsbyggnadsprocessen är att ha förmågan att prioritera mellan alla projekten i projektportföljen. Alla inblandade förstår att prioriteringar måste ske och är nödvändiga men ingen vill, av naturliga skäl, se sitt eget projekt nedprioriterat eller i värsta fall, bortprioriterat.

Låt oss strukturera upp frågan, hur hänger empati och prioritering ihop? För att förtydliga detta så tar jag ett enkelt men vardagligt exempel från stadsbyggnadsvärlden.  Låt oss anta att vi har ett mellanstort bostadsbyggnadsprojekt i ett medel attraktivt läge en bit utanför en större stad. Projektet har rullat på i gott och väl två år med olika inspel om höjder på byggnaderna, antal våningar, önskemål om lokaler i bottenvåningarna och utformningen av bostadshusens gårdar mm. Önskemålen inom projektet har varit många under denna tid men nu har projektet börja uppvisa oroande tecken på att det hela har gått i stå. Kontakterna mellan de olika aktörerna har blivit sporadiska och frustrationen har växt från samtliga projektdeltagare. Det börjar cirkulera rykten om att den eller den personen är hopplös att samarbeta med. Vad bör göras nu?

Vi har förhoppningsvis en empatisk ledare för projektet som inser att det nu är dags att sätta sig ned och diskutera prioriteringar i verksamheten och i synnerhet i detta projekt. För nu är det läge att på nytt ta upp diskussionen, om den gemensamma målbilden i projektet. Släpp upp diskussionen på allvar och lyssna på vilka målbilder samtliga deltagare i projektet har, alla skall få komma till tals. Delar alla projektmedlemmar samma målbild så är det så klart helt fantastiskt kul att höra men är det så på riktigt, när vi kommer ned på skruv- och mutternivå? Når vi hela vägen fram med vårt gemensamma projekt?  Förstår vi inte varandra eller har vi trots allt inte haft samma målbild?

I ett skarpt läge i ett specifikt projekt gäller det att vara eniga om projektets förutsättningar och känna den lokala marknaden för att så långt det går säkerställa ett faktiskt genomförande. Den empatiske ledaren måste se till att deltagarna inte hamnar i ett skyttegravskrig med varandra, många viktiga frågor för de inblandade är tyvärr inte avgörande för genomförandet. Inte sällan är det också så att olika projekt i en stor projektportfölj måste ställas mot varandra och prioriteras för att också bli genomförda. Många svåra avvägningar skall göras och många olika behov måste vägas mot varandra såvida inte resurserna är oändliga.

Ett medskick jag vill göra i och med detta inlägg är insikten om att människor inte följer strategier utan att människor följer människor. Det är här det goda ledarskapet är av avgörande betydelse för alla inblandade. Ett gott och stabilt ledarskapet förmår nämligen att fatta det svåra beslutet om att projekt A skall gå före projekt B. Det goda ledarskapet förmår också förklara för samtliga aktörer varför svåra beslut har fattats om olika projekt. Förmågan att förklara gjorda prioriteringar på ett begripligt sätt är avgörande för alla inblandade parter. En god ledare förmår alltså genom sina övervägande och senare genom det beslut som hen måste fatta, förklara varför det krångliga bostadsprojektet i exemplet ovan troligen kommer att nedprioriteras. Misslyckas hen med detta kommer diskussionerna mellan de olika projektmedlemmarna inte att bli konstruktiva utan enbart spekulativa och utmynna i osäkerhet om varför ingen skall jobba vidare med projektet.

Jag anser sammanfattningsvis att det empatiska ledarskapet är av avgörande betydelse för att lyckas med stadsbyggnadsprojekt i framtiden, viker marknaden måste alla inblandade sätta sig ned tillsammans och på allvar diskutera gemensamma målbilder,  göra nödvändiga prioriteringar tillsammans för att därefter fatta ett klokt beslut. Utan modet att göra detta  kommer vi inte att klara av vårt gemensamma uppdrag att förse medborgarna med bostäder, skolor, förskolor, idrottshallar, äldreboenden, LSS-boenden mm. Detta är vår skyldighet att klara av, det är därför vi går till jobbet varje dag där vi förhoppningsvis också möter den empatiske chefen eller själv har förmågan att utöva det empatiska ledarskapet.